Farligt avfall är avfall som har en eller flera farliga egenskaper enligt Avfallsförordningen (2020:614) — till exempel att det är brandfarligt, frätande, giftigt, smittsamt eller miljöfarligt. Definitionen följer EU:s avfallsdirektiv och bilaga III till direktiv 2008/98/EG, som listar de farliga egenskaperna HP1–HP15.
Hur klassas avfall som farligt?
Klassningen sker via EWC-koden (European Waste Catalogue) i bilaga 3 till avfallsförordningen. Avfallskoder märkta med asterisk (*) är alltid farligt avfall, medan så kallade speglade koder kan vara farliga eller icke-farliga beroende på innehåll och koncentration.
- HP1 Explosivt — t.ex. fyrverkerier, gamla sprängämnen
- HP3 Brandfarligt — lösningsmedel, brandfarliga vätskor
- HP4–HP8 Frätande/giftigt — syror, baser, tungmetallhaltigt avfall
- HP14 Ekotoxiskt — miljöfarliga ämnen som skadar vatten- och landlevande organismer
Vanliga exempel på farligt avfall i företag
Det handlar inte bara om kemiindustri — nästan alla verksamheter genererar farligt avfall i någon form:
- Spillolja och oljefilter från fordon och maskiner
- Lösningsmedel, färgrester och förorenade trasor
- Lysrör, lågenergilampor och kvicksilverhaltiga produkter
- Batterier, särskilt bly-, nickelkadmium- och litiumbatterier
- Elektronikavfall med farliga komponenter
- Bekämpningsmedel och laboratoriekemikalier
Vad gäller juridiskt?
Farligt avfall omfattas av strängare regler än övrigt avfall enligt Miljöbalken (1998:808) och avfallsförordningen. Verksamhetsutövaren är skyldig att sortera ut, dokumentera och anteckna allt farligt avfall samt rapportera det till Naturvårdsverkets avfallsregister. Naturvårdsverket är central tillsynsmyndighet och kommunens miljökontor utövar lokal tillsyn.
Relaterade avfallskoder